Studier av icke-verbal kommunikation vid psykoterapeutisk behandling

För att förbättra psykoterapiutbildningen och därmed behandling, vill forskarna i projektet med hjälp av AI och tidsserieanalyser studera den icke-verbala kommunikation som förekommer vid psykoterapeutisk behandling.

År 2030 beräknas psykisk ohälsa vara den främsta orsaken till sjuklighet och dödlighet i världen enligt en rapport WHO från 2011. Behovet av effektiva psykoterapeutiska behandlingar kan därmed förväntas bli allt viktigare de kommande årtiondena. 

Vad som gör en terapeut kompetent och en psykoterapeutisk behandling effektiv är för närvarande mycket lite studerat. Det finns dock en växande konsensus inom psykoterapiforskningen att psykoterapeutisk behandling kan studeras som dyadiska dynamiska system. Ur denna synvinkel är det viktigt att utforska de kommunikationsmönster som uppstår över tid mellan klient och terapeut både i dess icke-verbala och verbala komponenter. Denna interpersonella kommunikation är mycket komplex då båda parter samtidigt är sändare och mottagare av icke-verbala och verbala budskap. Den verbala kommunikationen är direkt öppen för analys, men för att förstå interpersonell kommunikation i sin helhet måste även icke-verbal kommunikation analyseras systematiskt och kopplas till det verbala innehållet. 

Icke-verbal kommunikation är multimodal och inkluderar exempelvis kropps/huvudposition och rörelser, ansiktsuttryck, ögonrörelser, emotionell prosodi och fysiologiska variabler som hjärtaktivitet. Dessa icke-verbala signaler utgör också delar av de komplexa interaktionella synkroniseringsmönster som inkluderar speglingar av emotionella uttryck. Att följa denna komplexa kommunikationsdynamik är sällan möjlig ens för tränade observatörer. 

Forskarna i projektet avser att använda ny digital teknik för att mäta ovan nämnda ickeverbala variabler på ett objektivt sätt. Data kommer att analyseras med metoder som maskininlärning och tidsserieanalyser för att undersöka vilka icke-verbala beteendemönster som kan predicera terapiutfall. Detta möjliggör helt nya sätt att analysera och bättre förstå de interpersonella processer som är centrala för utfallet vid psykoterapeutisk behandling. 

Ett övergripande mål är att fylla kunskapsluckor när det gäller icke-verbal kommunikation och dess relation till verbala kommunikationskomponenter och till behandlingsutfall. Denna nya kunskap förväntas förbättra psykoterapiutbildning, vilket i sin tur ger bättre utbildade psykoterapeuter och bättre fungerande behandlingar, samt mindre psykisk ohälsa i befolkningar, och till minskade kostnader för samhället som helhet.