Nya perspektiv på smittkoppsutbrott och migration under vikingatid

Projektet består av två delar. I den första studien undersöks hur utbredningen av smittkoppsvirus under vikingatiden i Skandinavien påverkade samhället. Den andra studien behandlar den vikingatida befolkningens genom och invandringen till Skandinavien. Båda studierna bygger på tidigare aDNA-studier.

År 2020 publicerades två separata aDNA studier i Science och Nature, i vilka Helene Wilhelmson och Ingrid Gustin medverkade. I Science-artikeln påvisades för första gången att en nu utdöd variant av smittkoppsvirus var utbredd i Skandinavien under vikingatid. Artikeln i Nature behandlade den vikingatida befolkningens genom. 

Studierna resulterade i ett stort, nytt och till stor del outnyttjat forskningsmaterial som kan användas för att studera såväl enskilda individers levnadshistorier som samhällsutvecklingen på lokal nivå under yngre järnålder. 

Upptäckten av att smittkoppsvirus var vida spritt i Skandinavien redan under vikingatid väcker helt nya frågor om vilken inverkan epidemin hade på lokalsamhället. Vilka var de som bar på sjukdomen? Hur påverkades deras hälsa och deras sociala status? Behandlades de som insjuknat annorlunda än andra? 

För att försöka besvara dessa frågor kommer forskarna att analysera data och arkeologiskt material från gravar i Sydskandinavien, en region som uppvisar den högsta koncentrationen av smittkoppsinfekterade individer i Europa under vikingatid. Detta möjliggör långtidsstudier av hur ett samhälle svarar på utbredningen av en virussjukdom som utvecklades till en pandemi.

Den andra studien relaterar till kartläggningen av den vikingatida befolkningens genom. Det framgår tydligt att några få områden, framför allt Öland, hade en mycket hög andel icke-lokala individer med en mycket skiftande geografisk bakgrund. Var alla första generationens migranter? Är ett kön vanligare bland de som migrerat? Om så, varför? Vilka slutsatser går det att dra om individernas kulturella tillhörighet utifrån gravtyper och föremål som fått följa med i graven? Samvarierar den kulturella tillhörigheten med den härkomst som går att utläsa utifrån individens aDNA? 

Eftersom de individer som invandrade till Skandinavien under vikingatid hitintills varit svåra att identifiera är kunskapen om gruppen låg. Studien har potential att bidra till forskningen om den migration som förekom under vikingatid. Därigenom skulle även bilden av vikingatiden kunna nyanseras.

För att besvara de ställda frågorna i de båda studierna kommer forskarna att låta utvalda aDNA-resultat samspela med data från andra typer av analyser så som isotoper, som visar diet och migration, C14- datering, samt med resultaten från analyser av gravar och individers biografier utifrån osteologiska analyser av skelett.