Stridbara idéer om mångfald och demokrati i USA 1915–1958

I projektet, som leds av David Östlund, undersöks ett tema i USA:s idéhistoria 1915–1958. Bakgrunden är dels alla negativa reaktioner på den unikt omfattande invandring som hade präglat ett halvt århundrade fram till 1920-talet, dels den allmänt utbredda rasism som särskilt hade formats av arvet från slaverisystemet.

Situationen väckte frågor om hur USA skulle kunna leva upp till demokratins löften. Behövde människor vara lika för att vara jämlika? Eller var jämlikhet mellan landets minoritetsgrupper och den dominanta majoriteten tvärtom ett villkor för sann demokrati? Vilken roll spelade i detta sammanhang kulturella skillnader? I vilken mån styrdes sådan mångfald i sin tur av medfödda skillnader, biologiskt givna skillnader?

I projektet undersöks tre exempel på tänkande och aktivism som svarade på sådana frågor. Det gäller dels en strömning inom ämnet filosofi som kallades cultural pluralism. Dels gäller det den antirasistiska strömning inom antropologisk forskning vars grundsyn brukade betecknas som cultural relativism. Till sist gäller det en pedagogisk reformrörelse som från 1935 kallades intercultural education. Uppgiften är särskilt att granska hur dessa företeelser var sammanlänkade och samspelade.

Kulturpluralismen utgick från den pragmatistiska skolan inom filosofin när den angrep de idéer om assimilation på den angloamerikanska majoritetens villkor som förknippades med bilden av USA som en ”melting pot”. Visionen var i stället en federation av jämlika kulturer, en symfoni av stämmor som spelade olika och bidrog med något unikt. Ståndpunkten kom bland annat till uttryck i 1920-talets stridbara afroamerikanska kulturrörelse, den så kallade Harlemrenässansen.

Forskningsämnet antropologi hade länge varit ett slags ”rasvetenskap”. Den kulturrelativistiska skolan i USA kom tvärtom att bli sin tids viktigaste leverantör av vetenskapliga argument mot rasism. Denna vändning hängde samman med ambitionen att studera förmodat ”primitiva” samhällens kulturmönster på deras egna villkor, utan den moderna västvärldens måttstockar. I stället användes möjligheten att jämföra till att kritisk granska samtidens USA. 

”Intercultural education” utgick från de reformpedagogiska strömningar som angrep skolornas traditionellt auktoritära fostran och ville omvandla skolan till en nyckelinstitution för att förverkliga demokratins ideal. Rörelsen utvecklade och spred pedagogiska aktiviteter som på en och samma gång avsågs motverka fördomar mot minoritetsgrupper bland vita, angloamerikanska elever, och bygga självrespekt, stolthet, bland elever från de nya immigrantgrupperna (t.ex. svenskamerikaner) eller som var afroamerikaner eller uramerikaner.

Undersökningen syftar till att belysa centrala teman i USA:s idéhistoria på ett nytt sätt. Det sker särskilt genom att de relativt välkända studieobjekten, kulturpluralism och kulturrelativistisk antropologi, undersöks utifrån de perspektiv som öppnas av deras samspel med den minst utforskade företeelsen, intercultural education.