En kökkenmödding i Bohuslän

”Køkkenmøddinger” kallades de mänskligt skapade skalbankar som först hittades runt Danmarks Limfjord under 1800-talet. Genom att fokusera på kökkenmöddingar som välbevarade arkeologiska arkiv – där bland annat kalciumkarbonat i ostron- och musselskal bidrar till att bevara även delikata fiskben – vill forskarna kartlägga faktorerna bakom den gropkeramiska arkeologiska fiskare-jägare-samlare kulturens långvariga bosättning i Bohuslän, samt deras försvinnande cirka 2500 f Kr. 

Utöver norra Danmark så är Bohuslän den region i Europa med den rikaste koncentrationen kökkenmöddingsfyndplatser. Arkeologiska studier av kökkenmöddingar i Bohuslän visar hur fiskare-jägare-samlare utvecklade effektiva sätt att utnyttja kustens rika matresurser strax efter istiden. Därmed skapade de en stabil och långvarig förankring i området.

Fyra av de sju kända Bohuslänska kökkenmöddingarna dateras till yngre stenåldern. De tillhör den så kallade gropkeramiska arkeologiska kulturen (GRK). Det är arkeologers benämning på spåren av de sista förhistoriska fiskare-jägare-samlarsamhällena i södra Skandinavien. Just GRK-kökkenmöddingarna är en del av en förhistorisk utveckling där fiskare-jägare-samlare återfick fotfäste i stora delar av södra Skandinaviens kustområden och stora öar. 

Utifrån arkeologiska lämningar vet vi att de levde i närheten till—och interagerade med—neolitiska bönder. Mellan cirka 3300 och 2500 f Kr skapade fiskare-jägare-samlarna ett till synes hållbart sätt att försörja sig och bo i en miljö präglad av hav och vattendrag. Vi vet att de bidrog—tillsammans med de tidiga bondesamhällena—till den bredare utvecklingen i hur neolitiska samhällen försörjde sig, reste, skapade och upprätthöll kontakt mellan avlägsna grupper. 

Dessutom bidrog GRK-fiskare-jägare-samlare till den samlade påverkan på ekologin i sin omgivning. Jordbruk och djurhållning ger mänskliga grupper möjlighet att producera och förvara stora mängder mat på förhållandevis begränsade markytor. Själva produktionssystemet skapar förutsättningar för expansion. Trots detta faktum var GRK-fiskare-jägare-samlare också uthålliga. De behöll och bodde i territorier i många delar av södra Skandinavien—inte minst i Bohuslän—i nästan tusen år. 

GRK-kulturen är av särskild vetenskaplig betydelse därför att det är viktigt att förstå denna uthållighet—såväl socialt som ekonomiskt och ekologiskt—när bondesamhällen expanderade in i Skandinavien för ungefär 6000 år sedan. Vad var det som bidrog till att fiskare-jägare-samlare stod emot jordbrukets expansion och hur påverkade GRK-grupper utvecklingen av till exempel fiske, fångst och sjöfart bland senare grupper?

Projektgruppen planerar att utföra en ny utgrävning i den enda kända GRK-kökkenmödding som inte har förstörts eller i stort sett tagits bort av tidigare undersökningar och exploatering under 1900-talet. Fyndplatsen Sandhem i Skee socken, norra Bohuslän, upptäcktes och dokumenterades 2002 och 2003. Två ostronskalskoncentrationer kunde konstateras. Provschakt visade att de innehåller ett rikt djurbensmaterial, träkol, flintaföremål och keramik. Kol-14-dateringar bekräftade fyndplatsens tid till mellanneolitikum. Den planerade utgrävning och analys av nya fältobservationer, jordprover och material från Sandhem ska kasta nytt ljus på gropkeramiska fiskare-jägare-samlare, världen de upplevde och konstruerade mellan land och hav, deras möten med neolitiska bönder och de naturliga och kulturella processer som satte deras omgivning i förändring.