Hon leder ett svenskt forskningscentrum om krigets etik

De senaste åren har Helen Frowe byggt upp ett nytt forskningscentrum vid Stockholms universitet: The Stockholm Centre for the Ethics of War and Peace. Verksamheten finansieras genom anslaget Wallenberg Scholar och kärnan består av tre-fyra forskare. Stödet har gjort det möjligt att bjuda in forskare från hela världen till konferenser och workshops, framför allt filosofer, statsvetare och jurister. Det förekommer också samarbeten med andra experter, bland annat från British Museum och den amerikanska militärakademin West Point.

Helen Frowe
Professor i filosofi

Wallenberg Scholar

Lärosäte:
Stockholms universitet

Forskningsområde:
Etik i krig och fred

#FFFFFF

– Våra möten leder till en korsbefruktning mellan ämnen och under diskussionerna föds nya forskningsfrågor, säger Helen Frowe.

Frågorna vid centret handlar om allt från ansvar för krigsförbrytelser och skyddet av kulturarv i krig till eviga teman som krigets moral och rättfärdiga orsaker till krig.

– Forskningen har en stark teoretisk dimension, men vi arbetar ofta med tillämpningar på aktuella problem, både i och utanför krig, berättar Helen Frowe.

”Anslaget har gett mig en stor frihet inom min egen forskning och även resurser till att forma inriktningen inom fältet och att göra långsiktiga forskningsplaner. Bland annat har jag kunnat bjuda in forskare till specialiserade workshops på ett sätt som inte hade varit möjligt utan detta stöd.”

Från kollektivet till individens ansvar

Teorierna om det rättfärdiga kriget, just war, har traditionellt utgått från stater som de moraliskt relevanta aktörerna. Det är ursprungligen en katolsk tradition för att förstå krigets moral, och härleds till tänkare som Augustinus och Thomas av Aquino. Detta filosofiska ramverk betonar kollektivet: krig utkämpas mellan politiska enheter, inte mellan individer.

– De som försvarar detta synsätt menar att krig är sui generis, ett unikt tillstånd som inte kan bedömas enligt de moraliska principer som gäller i det vardagliga livet. Enligt denna uppfattning kämpar soldater i krig som en del av ett politiskt kollektiv, ett faktum som innebär att deras handlingar inte är föremål för de sedvanliga moraliska reglerna. Men vi kan utmana detta synsätt, säger Helen Frowe.

Att det traditionella ramverket har sina begränsningar visar de senaste decenniernas framväxande terrorism. Terrorgrupper uppträder som enskilda aktörer och agerar inte på uppdrag av en stat. Det har blivit allt viktigare att juridiskt reda ut i vilken mån enskilda individer och mindre grupper kan ställas till svars i samband med krigshandlingar. Men filosofiskt handlar det också om en grundläggande moralisk nivå.

– Om det är moraliskt fel av mig att döda dig, kommer detta säkert inte ändras bara för att jag går med i en grupp vars mål är att döda dig. Det kommer heller inte att förändras om jag vill döda dig på grund av politiska skäl.

Skeptisk till interventioner

Under åren har Helen Frowe fått anledning att ompröva egna ståndpunkter. Det gäller till exempel hur hon idag ser på humanitära interventioner mot förtryckande regimer.

– Tidigare var jag rätt positivt inställd och ansåg att det nog är bra om stater griper in för att till exempel skydda civilbefolkningen. Men ju mer jag har funderat på dessa frågor, desto mer skeptisk har jag blivit.

I en artikel från 2020 utvecklar hon resonemanget. Det har blivit vanligare att stormakter finansierar utländska rebellstyrkor istället för att skicka egna trupper. Agerandet ses som en moraliskt gångbar medelväg mellan att inte göra något alls och att riskera livet på egna soldater. Men det finns skäl att tvivla på att stater bör använda sina resurser på det sättet, enligt Frowe.

– Krig är ett ineffektivt sätt att rädda liv. Ytterst handlar det om hur stater bäst kan använda pengarna. Om de verkligen försöker rädda liv vore det mycket effektivare att istället satsa på mediciner och hälsovård i fattiga länder.

Man kan invända att en militär intervention är viktig för att stabilisera ett område, men samma mål kan även nås genom att förbättra hälsosituationen, påpekar Helen Frowe.

– Ett långsiktigt bistånd kan till och med förebygga konflikter, men regeringar tänker ofta kortsiktigt eftersom de är inriktade på att bli omvalda.

Svårt att skydda kulturarv

Kulturarv i krig är ett annat tema som intresserar Helen Frowe. Hon skriver nu på en bok i ämnet tillsammans med en brittisk kollega.

– Idén föddes efter de senaste konflikterna i Mellanöstern där IS har förstört kulturföremål och platser, till exempel Belts tempel i Palmyra.

Enligt Haagkonventionen från 1954 ska man skydda det materiella kulturarvet i krig, men det är oklart hur risken för att människor skadas ska vägas i relation till att rädda kulturarvet.

– Det är en intressemotsättning som inte har utforskats. I korta drag anser vi att det är betydligt svårare att rättfärdiga skyddet av kulturarv än vad man allmänt tror – inte för att det inte är värdefullt, utan för att det måste vägas mot risken att människor skadas eller dödas.

I framtiden hoppas Helen Frowe att centret ska fortsätta bidra med oväntade perspektiv på etik i krig och fred.

– Forskningen tar ibland oförutsedda vägar. Vi forskar till exempel mer om migration och flyktingar nu. Där återfinns liknande moraliska frågor som i krig: när har vi en plikt att rädda andra människor och är det viktigare att rädda människor som hotas av förföljelse än till exempel ekonomiska migranter som lever i fattigdom?

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Julie Ricard on Unsplash, Chuanchai Pundej on Unsplash, Jeff McMahan, Eva Jarlsdotter