Gesters betydelse för inlärning av uttal

Forskarna i projektet vill studera om gester kan vara till hjälp i uttalsundervisningen. Tidigare studier, som visserligen handlat om andra språk än svenska, har visat att gester kan ha positiva effekter på inlärningen av nya språkljud, men förståelsen av effekterna är fortfarande väldigt begränsad.

Språklärare använder sig gärna av olika slags kroppsrörelser för att förtydliga uttalet i språket. Att ”klappa stavelserna” kan exempelvis göra inlärarna uppmärksamma på språkrytmen, och en utdragen horisontell handrörelse kan visualisera vilket ljud som ska uttals långt – exempelvis för att träna på skillnaden mellan ”vila” och ”villa” i svenskan. Det är också populärt att uppmärksamma
vad läpparna gör i vokaler som ”y” eller ”ö”.

Det är många faktorer som spelar in, exempelvis vilket uttalsdrag som tränas, vilka gester som används, om det är enbart läraren eller även inläraren som använder sig av gesterna, och hur väl gesterna utförs. 

De tidigare studierna skiljer sig också åt beroende på om det är inlärarens eget uttal eller hennes uppfattning av uttalsdraget som testas. Nästan alla tidigare studier inom området har dessutom genomförts i laborativ miljö. I just laborativa studier kan man kontrollera gestanvändningen mycket noga. De kan därför ge ett tydligt svar på frågan om huruvida användningen av gester kan påverka uttalsträningen. Men de kan inte visa om effekten är långvarig, eller om liknande effekter kan mätas om träningen utförs under mindre kontrollerade former i en autentisk klassrumsmiljö.

Därför ska forskarna i projektet undersöka möjliga effekter av gester i en klassrumsmiljö – i kurser i svenska för utländska studenter – och jämföra resultaten systematiskt med resultat från kontrollerade laborativa experiment. De ska genomföra en serie på fyra studier, där de testar effekter av utvalda gester på inlärningen av två fonologiska egenskaper av svenskan: den svenska längdkontrasten (som i ”vila” – ”villa”) samt på vokalkontrasten ”i” – ”y”. Båda fenomenen är svåra att lära sig, men genom att behärska det blir talet mycket begripligare och mer lyssnarvänligt.

Projektet är unikt ur ett internationellt perspektiv dels för att effekterna av gester i en klassrumsmiljö ska testas, dels för att hänsyn ska tas både till inlärarnas eget uttal och till deras perception av de två testade kontrasterna. 

De laborativa studierna ska testa om inlärarna uppfattar kontrasterna med hjälp av ögonrörelsemätning. Genom att studera var inlärare tittar under experimentet kan information om hur de omedvetet bearbetar det de hör nås. På så vis kan forskarna lättare få syn på eventuella små effekter än om de bara skulle fråga deltagarna vilket ord de hör.

Att studera gesters roll i uttalsundervisningen har ett dubbelt, tillämpat och vetenskapligt, syfte. För det första är forskningen till direkt nytta för utvecklingen av uttalsdidaktiken – som är ganska outforskad när det gäller svenskan. För det andra bidrar den också till ett stort internationellt forskningsfält som studerar samspelet mellan gest och tal i den mänskliga språkliga kommunikationen.
 

Projekt:
“Swedish embodied pronunciation training (SwEmP)”
(Gester i den svenska uttalsundervisningen)

Huvudsökande:
Dr Gilbert Ambrazaitis

Medsökande:
Lunds universitet
Frida Splendido

Radboud University
Marieke Hoetjes

University of East Anglia
Nadja Althaus

Lärosäte:
Linnéuniversitetet

Beviljat anslag:
5 miljoner koronor