Latinsk grammatik-undervisning i brytningstiden mellan medeltid och renässans

Syftet med projektet är att undersöka i vilken mån och på vilket sätt den humanistiska språksynen slog igenom i latinsk grammatikundervisning på 1400-talet. 

Under medeltiden utvecklades grammatikämnet från att främst lära ut ett korrekt och elegant språk till ett studium av grammatik i sig, tätt knutet till filosofiämnet. Man såg i språkets struktur en spegel (latin: speculum) för den sanna verkligheten som kunde nås genom den spekulativa grammatiken.

Vid 1200-talets början kom två nya grammatikor, riktade till studenter vid Europas universitet: Doctrinale, av Alexander av Villa-Dei från 1199, och Graecismus av Eberhard av Béthune från ca 1212. De var skrivna på vers och därmed lätta att memorera – nog så viktigt när böcker var dyrbarheter – och kom att ersätta Priscianus Institutiones grammaticae från ca 500, som förknippades med den alltför filosofiskt inriktade undervisningen. Men även till de nya böckerna författades filosofiska kommentarer, i synnerhet till Doctrinale. Kopplingen mellan grammatik och filosofi vid det medeltida universitetet tycks ha varit omöjlig att bryta. 

När renässansens idéer fick genomslag höjdes återigen krav på en språkundervisning som var mer praktiskt inriktad och utvecklade studenternas språkfärdighet. Förebilden för detta latin skulle vara den klassiska litteraturen; det latin som nu hördes i skolor och på universitet var långt från Ciceros, menade humanisterna. Det var de som gick segrande ur denna strid och de medeltida grammatikorna övergavs så småningom till förmån för mer humanistiskt influerade grammatikor. 

Erika Kihlmans arbetshypotes är att den nya tidens idéer borde ha kommit till uttryck i undervisningen innan det beslutades om att byta lärobok. Fokus kommer därför att vara på den praktiska undervisningen och en undersökning av hur denna förändrades under seklet. Att komma åt undervisning som ägde rum för mer än ett halvt årtusende sedan är förstås vanskligt eftersom den vanligen sker muntligt och i ögonblicket. Kvarlämnade spår finns dock i form av handskrifter med studenternas föreläsningsanteckningar och magistrarnas kommentarer. Detta källmaterial kan ge en direkt inblick i det senmedeltida klassrummet. Hon kommer även att beakta bevarade protokoll från det medeltida universitetet för att se om och hur fakultetsbeslut påverkade undervisningen.

Projektet är centrerat till en fallstudie av undervisningen vid Wiens medeltida universitet, dit renommerade humanister bjöds in för att tala och där föreläsningar över klassiska författare infördes redan vid mitten av 1400-talet. Ändå skulle det dröja till 1500-talets början innan föreläsningar över Doctrinale uttryckligen förbjöds. 

Trots mycket forskning på medeltida och humanistisk grammatik och utbildningshistoria finns ännu luckor i kunskapen. Förändringen av grammatikundervisningen under denna omvälvande tid är till exempel en sådan lucka som projektet syftar till att fylla, liksom att bidra med mer information om 

Projekt:
 “An Old Language for a New Age. Latin Grammar Teaching at the Crossroads of the Middle Ages and the Renaissance”. (Ett gammalt språk för en ny tid. Latinsk grammatikundervisning i brytningen mellan medeltid och renässans).

Huvudsökande:
Erika Kihlman

Lärosäte:
Stockholms universitet

Beviljat anslag:
3,5 miljoner kronor